Ibland kan man längta efter något som annars inte ens finns med i tankeregistret, men som ibland, en dag, idag bara dyker upp utan förvarning. Pannkakor!!
Jag är ingen direkt älskare av det men idag, som en uppenbarelse slog tanken ner i mitt lilla huvud, just ordet "Pannkakor"
Sitter man på en föreläsning hela morgonen så är timmen innan lunch ingen kul stund för magen.
Madde funderar...
"ska jag smsa thomas och be han göra lite pannkakor tills jag kommer hem? nej madde, det är inte någon ordentlig mat, du brukar ju alltid vilja ha sallad och det passar inte så bra till... nej, låt du thomas få fixa iordning något som en överraskning när du kommer hem!"
Efter föreläsningen går jag och Ena mot hållplatsen.
Ena säger plötsligt... -oj, va sugen jag är på pannkakor!!
Plötsligt hamnar jag i det där läget då jag får en glad upprymd min, får svårt att veta vad jag ska säga, bara strålar av lycka och utbrister "Nejmen oj, det har ju jag också tänkt på, det måste vara ett tecken!!

På spårvagnen hem ringer jag till thomas och ger mitt matförslag, men att beslutet ligger i hans händer.

När jag kommer hem står han där, min älskling, med stekspaden i ena handen och stekpannan i andra.
Han gör hjärtplättar i hjärtplättstekpannan vi fick från hans morföräldrar i bröllopspresent!!

Då bara njuter man. Inte för pannkakorna, dom blir oviktiga i detta ögonblick, utan för att man har en sådan underbaring som lagar mat åt en när man kommer hem, och som har ett brett leende på läpparna när man haft en tung skoldag, och som omfamnar en med värme och kärlek och säger "jag älskar dig"!!

Tänk att man kan ha det så bra, varje dag finns någon där som bryr sig om en utan att man behövt göra något. Någon man kan krypa ner hos när man tappat orken och modet. Någon som värmer och omfamnar och som säger just "jag älskar dig"!! man inser nog inte alltid hur bra man har det!!



Puss o Krams från lilla mig