Matad med slang

Våra lärare vill gärna att vi ska testa de behandlingar som vi ska ge våra patienter sen när vi kommer ut. Vi har ju fått gå på en hel massa olika diteter. Just nu är vi inne på sista dieten - proteinreducerat, som vi ska hålla på med i en vecka. Trodde inte det skulle vara så tufft, men man får i princip inte äta något kött alls och eftersom jag i min studie ska äta 125g yoghurt morgon och kväll så blir det ääännu mindre plats kvar till protein. Vi ska försöka hålla oss vid 40g protein/dag och vanligtvis brukar man äta mer än det dubbla. Som exempel, när jag skulle laga fiskgratäng fick jag i min dagsberäkning bara plats med 20g fisk och för att jämföra så ligger en laxfile på 100g. Så fick välja falukorv istället som innehåller mer fett och mindre protein... falukorvgratäng:P får se om jag orkar stå ut en hel vecka=/

I förra veckan fick vi även testa på att ha nasogastrisk sond, alltså en slang via näsan ner till magsäcken och via den får man näring från en speciell välling man kopplar på sonden.

Var rätt skraj faktiskt. Trodde inte jag skulle klara av delen då dom satte den, men hade fel. Det var inga problem att sätta den, utan det jobbiga var när den väl satt där. Den gjorde ont i näsan, och jag ville hela tiden svälja ner det som störde i svaljet och halsen. Vi fick testa att själva spola med kallt vatten för att känna känslan, och man kände det kalla vattnet i stort sett hela vägen ner till magsäcken. Sedan skulle vi själva koppla på sondvällingen och ge oss själva mat och det gick bra det med!

När vi skulle hem tog jag och Ulrika svängen förbi stan (lite för att känna hur patienter med sond har det). Det gick med bra. Dom va extra snälla i affären! Dom trodde väl att jag skulle falla ihop när som helst, för dom tog varorna från min hand och har nog aldrig varit så snälla som dom var då=) Vi fick rätt många blickar på oss också...

Hela vägen hem satt jag tyst som en sten. Ulrika hade aldrig sett mig så tyst:P Det krävs alltså en sond för att få tyst på mig:P Varför jag inte pratade var för att varje gång jag pratade så rörde sig sonden och det var riktigt obehagligt. Satt man tyst så kände man inte av den så mycket. Sen blev jag mer och mer illamående och så fort jag kom hem drog jag den. Och viiiilken lättnad när den var borta!! En riktig befrielse=)

Tanken var att vi skulle ha sonden i några dygn (om man ville) men jag klarade bara 2 timmar:P

Så nu sitter jag med två aggregat och åtta sondvällingspåsar om någon vill ha... 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0